Under försommaren lyser blomsterlupiner upp vägkanter, diken och ängar runt om i Sverige. De färgstarka blommorna är lätta att uppskatta och för många hör de nästan sommaren till.

Samtidigt är blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) idag klassad som en invasiv främmande art i Sverige.

Det kan kännas motsägelsefullt. Hur kan en så uppskattad blomma vara ett problem?

Svaret börjar på andra sidan Atlanten. Lupinen hör ursprungligen hemma i västra Nordamerika. Växten introducerades i England år 1826 tack vare sina vackra blommor och spreds därefter vidare i Europa. I Sverige användes den bland annat som trädgårdsväxt, gröngödslingsväxt och som foder till både boskap och fasaner.

Det som gjorde lupinen attraktiv är också en del av problemet. Den växer snabbt, sprider sig effektivt och trivs i många olika miljöer. På flera platser konkurrerar den ut växter som naturligt hör hemma i den svenska naturen.

När den biologiska mångfalden minskar påverkas inte bara växterna utan också de insekter och pollinatörer som är beroende av dem.

Blomsterlupinen är därför ett bra exempel på att en växt kan vara både vacker och problematisk samtidigt. Hur vacker den än är kan den få konsekvenser när den hamnar i en miljö där den inte naturligt hör hemma.

Har du sett många lupiner i Nora med omnejd i år? >> Låt oss veta här